22 Februari -21
[/mpc_textblock]
Time flies when you're having fun!
Tiden går fort…
Måndag nu igen, fasen vad veckorna rinner iväg, snart slut på Februari och våren närmar sig i Sverige, den närmar sig även för oss här i paradiset och det betyder svår torka och bristen på vatten ställer till det för dom flesta. Vi är extremt lyckligt lottade som har vatten anläggningar, men å andra sidan är det en lyx som kostar mycket pengar, det syns på de redan dyra elräkningarna. Samtidigt som det är torrt så är det även svalare i luften vilket gör att aircondition används mycket sällan denna årstid vilket påverkar elräkningen åt rätt håll.
Det har inte hänt speciellt mycket de senaste veckorna, vi gjorde en tre-dagars utflykt till Bequia, träffade vänner och bekanta och förhörde oss om den svåra tillvaron som pandemin har ställt till med. Att driva turistrelaterade verksamheter i ett land där det krävs 14 dagars karantän är inte särskilt enkelt och merparten av alla verksamheter på Bequia lider enormt just nu. Perioden mitten av December till påsk är perioden då man skapar en ekonomisk trygghet som skall räcka till nästa säsong startar och det kommer inte att ske denna säsong och man märker verkligen hur dåligt ställt det är med ekonomin just nu såväl hos företagen som privatpersoner.
Men människorna är mästare på överlevnad, frukt på träden, fisk i vattnet och ett varmt klimat, då behövs det inte så mycket mer. Man får helt enkelt ställa om och fortsätta vardagslivet på tomgång tills det finns nytt bränsle i form av nya besökare som söker de paradis upplevelser som är vardag för oss som bor här.
Under vårt besök på Bequia träffade jag James F Mitchell även kalla ”Son Mitchell” och vi hade en trevlig pratstund, det ger energi att träffa så vitala 89 åringar, han fyller 90 i Maj, Han har inte en rynka i ansiktet, tar ett uppfriskande bad i havet varje dag och är kristallklar i huvudet. Han var premiärminister i St Vincent and the Grenadines i drygt 20 år och extremt mäktig när vi flyttade till Bequia för 30 år sedan. Fick man inte honom med sig så var det kört! Hans fru Pat som lämnat jordelivet nu, drev tillsammans med sin man två av dom populäraste hotellen på ön. Pat samt några andra entreprenörer var inte glada i oss då vi kom med för mycket energi och snabbt tog marknadsandelar såväl i vår restaurang som hotell. Det var något som aldrig hänt innan med före detta ägarna av vårt hotell och det oroade de andra.
Pat och en kvinna som hette Judy var Premiärministerns öra och vi kommer nog aldrig att få reda på vad som sades om oss, men en sak var tydligt, vad vi än försökte så var det avslag varje gång vi sökte uppehållstillstånd. Det tog 10 år och många ansökningar innan vi blev accepterade av Premiärministern och när det väl skedde så var det i samband med ett offentligt tal som jag höll inför ca 300 personer på Bequia. Trots problemen med att få uppehållstillstånd så lyckades vi med konststycket att privatisera turistbyrån på Bequia och startade en organisation som heter Bequia Tourism Office, jag blev ordförande och ledde arbetet i några år för att skapa en bättre förståelse för turismen och hur vi skulle locka mer besökare till ön. Vi startade Bequia Music Fest, hade olika aktiviteter, satte upp soptunnor över hela ön, vi satte upp vägskyltar och mycket annat som gagnade turismen. Men allt gick inte lätt och jag hade kallat till ett brandmöte för att ställa krav på alla Expats som hade hus eller verksamheter på ön samt alla andra näringsidkare. Allt var arrangerat, vi hade riggat upp en liten scen samt ett PA system och hundratals människor strömmade in, talet var skrivet och klart och jag hade inte sparat på krutet om vad som krävdes av oss alla för att lyckas. Vi hade haft många små möten genom åren men detta var stort och det var på allvar.
Premiärministern huserar normalt på huvudön St Vincent och jag hade aldrig sett honom på ett möte på Bequia men just denna dag kommer det in två polisbilar och ur kliver premiärministern med sina livvakter, hjärtat slog några extra slag, skulle jag hålla tillbaks eller spotta ur mig det som bekymrade mig och med det riskera att få en fiende för livet. Snabbt bestämde jag mig för att säga precis som det var. Han satte sig på en stol längst bak, såg ganska bister ut och efter mitt ca 20 minuter långa anförande såg han om möjligt ännu mer bister ut och reste sig upp och lämnade mötet.
Jag var säker på att det var spiken i kistan, nu när han fick höra med egna öron om vad jag tyckte om saker och ting skulle vi aldrig få någon som helst hjälp så länge han var premiärminister den saken var klar.
Tdigt på förmiddagen dagen efter talet ringer telefonen och min sekreterare Larnette säger Its the primeminister ”Son Mitchell” on the phone. Nu kommer det tänkte jag, det här är slutet på vår redan torra relation. ”Mr Lars, do you have the speach from yesterday on a diskett” frågade han, Absolut, jag kan skicka en kopia till er svarade jag, bra för jag vill gärna läsa det högt för regeringsmedlemmarna, det är precis såna som er som vi vill ha som investorer i landet, förresten har inte ni sökt uppehållstillstånd? Jo då, några gånger svarade jag, Kom in nästa vecka så skall vi se till att ni blir medborgare här i landet.
Oooops, så kan det gå när man pratar klarspråk. Några veckor senare kvitterade vi ut våra medborgarskap och sen dess har vi varit goda vänner och det är alltid lika spännande att höra honom berätta om turerna i den politiska världen och hur han som en av engelska samväldets ledare fått uppleva politik på högsta internationella nivå.
Tillbaks till Mayreau efter några dagars vila från vår vardag som i och för sig inte innebär några stora fysiska ansträngningar. Men driver man en business oavsett vart det är eller vad man gör så känns det mentalt. Nu visste vi att detta år är ett år som förmodligen slutar med ett rejält minus och har levt med det sedan vi öppnade i höstas, men plötsligt började det gå ganska bra och då vänjer man sig vid det så när saker och ting går åt andra hållet så gör det ont i entreprenörstarmen, man vill hela tiden lyckas men pandemin ställer till det ordentligt för oss.
Vi är i stort behov av att infrastrukturen fungerar och för tre veckor sedan stängdes flygplatsen på Canouan för reparation då det blivit hål på landningsbanan och farligt för Privat jets av det större formatet att landa, så från att 10-20 stora jets landade varje dag blev det 0 ankomster per dag. Alla lyxjakter lämnade marinan, dom väntar oftast på att ägaren eller gäster skall komma och när dom inte kunde landa så flyttar man till en annan ö där flygplatsen funkar. Vi tappade mycket av våra bokade rumsnätter till ett värde av drygt 200 000 kronor så det var riktigt surt.
Inte nog med det, igår fick vi ett mail från ägaren till snabb färjan Jaden Sun som är livsviktig för oss som bor här i södra Grenadinerna. På grund av Covid -19 och dålig business så ställer dom in alla turer från och med Fredag denna vecka. urt sa räven då vi normalt tar färjan på 1 timma och 20 minuter till Bequia, men nu kommer det att ta 7 timmar om vi inte väljer att ta motorbåten men då kostar det en hel del i bränsle tur och retur. Dessutom har vi ett antal bokningar som har bokat på grund av att snabbfärjan går hit, nu får vi se om dom bokar av eller ej.
Men som sagt problem är till att övervinnas, det brukar alltid lösa sig i slutändan. Vaknade tidigt i morse och kunde inte sova, men det beror nog inte på problem, tvärtom det har nog varit lite för mycket sömn den senaste tiden. Låg dock och tänkte på pandemins framfart och den skada som sker runt omkring i världen, vi har inte sett slutet ännu men samtidigt har människan gått igenom ännu tuffare utmaningar i historien så vi kommer att klara även detta och trots allt elände leder det säkert till något gott och som någon sade häromdagen, tänk vad mycket tid vi haft för familjen som svetsats samman på ett helt annat sätt än den vardagsstress som dom flesta lever i, nu har man fått tid till eftertanke.
Vaccinet har nu kommit till St Vincent och här finns ingen turordning, många är rädda för vaccinering så det blir en utmaning att få lokalbefolkningen att ta sprutorna, Fram tills nu har man vaccinerat med Oxford Astra Zeneca som inte funkar på gamlingar som oss men nästa vecka kommer Sputnik 5 och då skall vi försöka få vår dos.
Tidpunkten för hemresan närmar sig, vi återkommer inom kort med datum för öppnandet av såväl FlipFlop som Fiskekrogen, just nu rekryterar vi personal till säsongen och det fylls på bra i laguppställningarna, skall bli kul att öppna i Sverige igen, det är kontrasterna som ger oss energin att fortsätta det galna nomadlivet som vi lever.
Ha en härlig vecka
Lars och Margit